Gick man från det ena rummet till det andra på Forum Litauen och lyssnade på olika seminarier fick man de mest skiftande bilder av det litauiska samhället.
På seminariet ”Litauen - morgondagens turistland” gavs en ljus bild (se referat nedan). Jag får erkänna att de svenskar som följt mig runt Litauen också fått en solskensbild, jag har visat den rika kulturen, den vackra naturen, den goda maten och de vänliga människorna. Vi har besökt barnhem och sjukhus i några städer, men inte mött chockerande dåliga förhållanden.
Seminariet ”Ideella biståndsorganisationer” gav en annan bild. Kerstin Lindquist från ”Litauenhjälpen” berättade livfullt om sitt första besök för sju år sedan, tillsammans med nio andra kvinnor. De besökte hem för handikappade barn som såg ut precis som de rumänska barnhem de nyligen sett på svensk TV. Vad de såg tog de till sitt hjärta. Det var en tyst grupp kvinnor som den gången reste hem från Litauen. Den organisation Kerstin sedan dess byggt upp sänder varje vecka minst en långtradare med släp till Litauen. Av insamlade kläder m.m. distribueras 2/3 direkt till behövande familjer och institutioner i 18 litauiska kommuner. 1/3 säljs i Litauen. Med intäkterna därav köps medicin till tio sjukhus och förnödenheter och tandvård till trettio skolor och ett antal barnhem, samt betalas frakter och lön till 40 medarbetare i Litauen.
Kerstin säger att på de år som gått har hon sett få förändringar för samhällets svaga, det som hänt i Litauen är att det blivit fler bilar, bensinstationer och restauranger. Kerstin vet vad hon talar om, hon inbjuder dem som vill se med egna ögon att följa med på en resa.
Andra seminariedeltagare kompletterade bilden. I Litauen lever ca tiotusen barn på barnhem. De flesta skulle må bättre av placering i familjehem, men regelverket ”låser in” dem i fortsatt institutionsvård. Ett barnhem får 2.300 litas i månaden (ca 5000 kronor) för varje barn, den som tar emot ett barn i familjehem får 500 för sina omkostnader. Den som vårdar ett handikappat barn i det egna hemmet får ingenting sedan barnbidraget upphört vid 3 års ålder.
Andra talare belyste den allmänna situationen på landsbygden. En berättade att i hans by fanns 700 invånare, 300 i arbetsför ålder, 30 hade arbete. Misären på landsbygden växer. Det finns lagar och institutioner som borde lösa problemen, men de når inte ut till de vanliga människorna och den officiella statistiken fångar inte upp eländet på landsbygden.
Ett antal deltagare trodde att Litauens president och regering
inte kände till de verkliga förhållandena och
enades om att utforma en skrivelse där man bl.a. påpekar
- att den sociala situationen inte stabiliseras, den försämras,
- att regelsystem och ekonomisk utveckling hindrar småjordbruk
och försvårar start av småföretag, och därmed
ökar arbetslösheten,
- att systemet gynnar barnhem och institutionsvård i stället
för att stödja familjerna,
- att EU-anpassningen driver på den negativa utvecklingen,
anslutningen till EU bör få vänta.
Sannolikt är båda de bilder jag här förmedlat
riktiga. Varje land i utveckling visar upp en kaleidoskopisk bild.
Det är viktigt att vi i det svensk-litauiska samarbetet håller
sinnet och famnen öppen för alla sidor i det litauiska
samhället. Jag är övertygad om att vi har kunskaper
och erfarenheter både att ge och att hämta på
alla områden.
Pär Lindström
På Forum Litauen framtonade bilden av Litauen som framtida turistland. På turistmässan 23-26 september i Älvsjö fanns länderna runt Östersjön representerade - alla utom Litauen.
En förfrågan om pris t/r för resa med hjälpsändning
(minibuss, hyttplats för 2 pers) gav följande:
- Stockholm-Tallinn med Estline hjälpsändningsrabatt,
lågsäsong 2.220:-, högsäsong 2920:-.
- Stockholm-Riga m. Baltic Line ca 4.000:- (båten dock i
kvarstad).
- Stockholm-Klaipëda med Lisco (inkl mat, ej längre
rabatt) 4.300:-
- Stockholm-Gdansk m. Polferries (rabattförh. pågår)
2.700:-.
Det är dyrt och svårt att komma till Litauen. Vill
man i Litauen ha fler turister får man ordna konkurenskraftigare
färjelinjer.
Samarbetet mellan Svensk-Litauiska Riksföreningen och de litauisk-svenska föreningar som bildats på olika håll i Litauen blir allt intensivare. Jag har tidigare berättat om de seminarier i föreningsteknik för litauiska föreningsfunktionärer som Svensk-Litauiska Riksföreningen ordnade i våras.
Som en fortsättning på dessa arrangerades 26-31 juli en resa för ordförandena i föreningarna i Jurbarkas, Kaunas, Klaipëda, Panevëþys och Ðiauliai. De fick träffa representanter för svenska lokalföreningar, besöka föreningsmöten och se aktiviteter som föreningarna genomförde. Föreningarna i Ronneby, Växjö, Karlskrona, Kalmar och Kristianstad visade sig från sin bästa sida, och besöken blev utomordentligt lyckade.
Den 12-16 augusti genomfördes i Druskinikai i södra Litauen en planeringskonferens gemensamt för ett antal litauiska lokalföreningar, ett antal svenska lokalföreningar och Svensk-Litauiska Riksföreningen. Resultatet blev genomarbetade planer både för verksamheten i Sverige och i Litauen. Ytterligare ett resultat var att de litauiska föreningarna beslutade att bilda ett nätverk med Aldona Petrauskienë (ordf. för lokalavdelningen i Klaipëda) som ordförande.
Ytterligare en konferens genomfördes den 9-12 september i Juknaièiai (i Ðilutë rajon). Denna var ett samarrangemang med Studieförbundet Vuxenskolan och syftade till att utbilda studieledare i de litauiska föreningarna. Drygt 20 deltagare fick en inblick i hur man driver en studiecirkel, t.ex. i föreningsteknik. Kunskaperna från konferensen bör bli ett bra verktyg för uppbyggandet av nya föreningstraditioner i Litauen.
Många andra arrangemang runt om i Sverige och Litauen
skulle kunna nämnas, men ett vill jag speciellt lyfta fram.
På sensommaren firade föreningen i Klaipëda med
pompa och ståt 10-årsjubileum för vänortssamarbetet
mellan Karlskrona och Klaipëda. Liksom systerföreningen
i Karlskrona har föreningen i Klaipëda i uppdrag att
mot lämplig ersättning svara för en del av kommunens
representativa uppgifter vid besök från vänort/vänland.
Bl.a. hade föreningen i samband med jubileet fått i
uppdrag att ta hand om Kerstin Ekman, som befann sig i staden
för att som företrädare för Europarådet
överlämna en flagga till staden Klaipeda.
Jarl Branting
Av Pär Lindström
Över 400 deltagare, 10 seminarier (dubbelt upp om man räknar undergrupper, workshops och olika studiebesök), ett lysande kulturprogram, massor av viktig information, inspirerande idéer och stimulerande möten - det är min sammanfattning av Forum Litauen 99, det sjätte i ordningen, som hölls 1-2 oktober i Jönköping. Det rika bagage man hade med sig hem - i huvudet och i portföljen - gör att man får ha överseende med de stundtals påtagliga administrativa fadäserna vid årets forum. Riksföreningen och deltagande litauer och svenskar har all anledning att tacka landstinget, sponsorer och forumkansliet för två värdefullt dagar.
I Litauen-Nytt har vi flera gånger berört frågan
om hur de demokratiska traditionerna formades i Sverige, och om
hur man kan stödja framväxten av motsvarande traditioner
i de baltiska nationerna (se ledare i 1998 nr 1 och 1999 nr 1).
Dessa frågor berördes i ett anförande av Anders
Ljunggren från demokratiutredningen:
- Ansvar för demokrati kan inte delegeras till staten eller
privata företag, demokratin bärs av engagerade människor
som varje dag verkar för att ge den livskraft.
- Vår svenska demokratiska kultur formades i frikyrkoförsamlingar,
baptistföreningar, fackliga grupper och politiska partier.
Där lärde man sig att ta ansvar och att göra de
kompromisser som behövs för att fatta beslut i grupp.
- Kompromisser ger demokratin livsluft. Före kompromisen
måste alla ha rätt hävda sin uppfattning och organisera
sig.
- Det kan ta 3 sekunder att kläcka en bra idé, 3 år
att utarbeta en presentation, men 3 generationer för att
demokratiskt tänkande skall genomsyra ett samhälle.
Jarl Branting, som i mer än tio år tagit vänner
och kunder med sig till Litauen, gav vid turistseminariet sin
bild av landet som turistland. Han såg många starka
sidor.
- Intressant engagerande historia.
- Särpräglad kultur.
- Intressanta kulturmiljöer.
- Intressanta naturmiljöer.
- Badstränder för barnfamiljer
- God, annorlunda och billig mat.
- Hotell med bra standard till lågt pris, särskilt
utanför Vilnius.
- Låg kriminalitet (turisten löper mycket större
risker i Sydeuropa).
- Bra vägnät.
- Bra shopping - linne, keramik, glas.
- Språkkunskaper, som nu är mycket bättre än
t.ex. i Polen.
- Vänliga människor.
Men han såg också problem.
- ”Bad image” - på grund av falsk massmediabild.
- Servicekvalitén varierar. Prisuppgifter är ofta
otillförlitliga - hotellen tar olika betalt av olika gäster.
- Dålig skyltning till turistmål.
- Svårt att komma dit - dåliga och få färjor,
dyrt flyg.
- Grönt bilförsäkringskort gäller inte, eftersom
trafikförsäkring ännu inte är obligatorisk.
Jarl Branting erinrade vid inledningen om att Svensk-Litauiska Riksföreningen uppstått som en följd av måndagsmötena för Baltikum 1990-1991. Sedan de baltiska staterna återfått sin frihet kallade föreningen till ett Forum Litauen 94. Det arrangerades i Karlskrona, i samarbete med Östersjöinstitutet och med starkt stöd av Karlskrona kommun. Inbjudan avsåg alla svenskar med intresse för Litauen, syftet var att de skulle få tillfälle att knyta kontakter, utbyta erfarenheter och gemensamt diskutera insatser för Litauen. Man räknade med ca 150 personer - det kom 450.
Andra kommuner har därefter tagit på sig ansvar och kostnader. De har satt sin prägel på forumet, vilket varit en styrka och en svaghet. Allt fler litauer har inbjudits. Det har haft ett värde i sig, men det har medfört betydande problem med tolkning och transporter. De två sista åren har man haft större ambitioner än vad de administrativa resurserna räckt till för.
I diskussionerna med nästa års arrangörer, Skara, Lidköping, Götene och Mariestads kommuner, har frågan om forumets storlek och ambitionsnivå aktualiserats. Vi får se vad det leder till. Klart är att Forum 2000 hålls i oktober och att landsbygd och lantbruk blir ett huvudtema.