Vi som ofta besöker Litauen, Lettland och Estland gläder oss åt att se dessa länders raska marsch mot demokrati och ökat välstånd. Den snabba ökningen av Sveriges handel med de baltiska staterna är också ett tecken på hur de nu med god fart infogas i den västeuropeiska ekonomin.
Mindre glädjande är den negativa nyhetsbevakning som bestås uppåtsträvande länder i det forna Östeuropa. När en turist häromåret blev av med sin plånbok i Vilnius fanns det svenska tidningar som ägnade det en rubrik på tre spalter. Men när litauer råkar illa ut i Sverige blir det inte så mycket som en notis i svenska massmedia. Jarl Branting berättade i förra numret att han varit värd i Sverige för 15 litauiska arkitekter. Medan de tittade på Skogskyrkogården i Stockholm bröt sig någon in i den låsta minibussen och stal fem resväskor. Jarl kontaktade polisen som inte hade tid att sända ut en patrull, och han kontaktade ett antal tidningar men ingen har ens i notisform tagit upp händelsen. Det är lätt att tänka sig de rubriker det skulle fått om 15 ledande svenska arkitekter blivit av med sitt bagage i Vilnius!
Kjell-Albin Abrahamsson berättar från sin tid som korrespondent i Polen att hemmaredaktionens intresse för Polens ekonomiska framsteg eller EU-förhandlingar var ganska svalt. Annat var det med nyheter som gällde hor, knark och rån — det vill säga nyheter som bekräftade redaktionens förutfattade mening om förhållandet i Östeuropa.
Östersjöinstitutet i Karlskrona lät förra året en konsult göra en analys av massmedias behandling under en månad våren 1997 av S:t Petersburg, Estland, Lettland, Litauen, Kaliningrad och Polen. Undersökningen omfattade de 74 största dagstidningarna samt radio och teve på såväl nationell som lokal nivå. Totalt noterade man 853 tidningsartiklar och 117 etermediainslag. S:t Petersburg — där kriminaliteten är störst — fick under denna månad en i huvudsak positiv publicitet, medan de baltiska staterna fick en sämre framtoning och speciellt Lettland beskrevs som ”ett extremt farligt land”. Kvällstidningarna hade 20 artiklar under perioden, samtliga gav en negativ bild av länderna i öst. Av etermedias 117 inslag gav nära hälften en negativ bild, 28 % av inslagen var neutrala och 24 % gav en positiv bild. Av morgontidningarnas inslag gav en tredjedel vardera en negativ, en neutral eller en positiv bild. De positiva inslagen kom i stor utsträckning från landsortspress på orter som hade vänort i öst.
Är det inte farligt då? Krister Salomonsson, svensk polis som varit stationerad flera år som sam-bandsman i Tallinn (med familj - till släktens förskräckelse) säger att han går hellre en kvällspromenad i Tallinn än i Stockholm.
Häromåret diskuterades massmedias Baltikumbild vid ett journalistseminarium. Det framhölls att massmedia här hemma rapporterar om sådant som avviker från det normala — man förutsätter att läsaren sätter in detta i sin bild av det samhälle vi lever i. När journalisten reser i Östeuropa fortsätter han att rapportera om det som avviker - men glömmer att läsaren där hemma har en mycket ofullständig bild av det samhälle han rapporterar om.
Hur skall Svensson överhuvudtaget kunna
skaffa sig en rimlig bild av vardagen i öst, om massmedia
främst rapporterar om det icke vardagliga? Svenska massmedia
inte bara sviker våra grannländer på andra sidan
Östersjön, de sviker också sina svenska läsare
genom att medverka till att befästa en vilseledande bild.
Pär Lindström
Det är slående att näringslivets intresse för Litauen nu verkligen har vaknat. För mig som besökt Litauen med täta mellanrum under hela 90-talet är det uppenbart att svenska företag nu gör sig påminda där på ett sätt som inte tidigare varit fallet. Det gäller både de svenska storföretagen och många mindre tillverknings- och handelsföretag. Med den expansiva fas som Litauen nu är inne i känns det tillfredsställande att svenskt näringsliv nu börjar spela den roll det bör göra i samarbetet med sina grannar.
Att stödja bildandet av nya lokalavdelningar i Litauen är den ena huvudpunkten i vår plan för årets verksamhet, vilket jag påpekade i förra numret av Litauen-Nytt. Tanken är att utbytet mellan vänorter inte bara skall omfatta kommunalpolitiker och -tjänstemän, utan även enskilda medborgare från Sverige och Litauen. Föreningen har i samarbete med den Litauisk-Svenska föreningen i Litauen utarbetat ett projekt som beskrivs här intill. I förra numret nämnde jag att projektet har fått starkt stöd av ambassadör Ottosson i Vilnius. Efter rekommendation från Forum Syd har Sida nu beviljat anslag för projektet. Överläggningar med den litauiska riksföreningen kommer att ske redan i slutet av augusti i Kaunas.
Att öka medlemsantalet är den andra huvudpunkten i planen för årets verksamhet. För detta får vi inte några bidrag från Sida. Vi måste vädja till medlemmar och sympatisörer att tala med vänner och bekanta. Visa dem hur fin tidskriften nu har blivit. Tala om för dem hur viktigt det är för den fredliga och demokratiska utvecklingen att stödja föreningar som arbetar för att stärka nätverken runt Östersjön!
Redan i förra numret fick vi ett par glimtar från Forum Litauen 98 i Karlskrona. Forum 98 blev en framgång trots att årets två stora nyheter medförde vissa administrativa problemen. Nyheterna var att man inbjudit ett stort antal litauer som anlände med båt, och att det ordnades ett särskilt Ungdomsforum. Båda nyheterna gav mersmak. Totalt samlade årets forum omkring 400 deltagande, det största antalet på flera år. Vi gratulerar Karlskrona och konferensgeneralen Bo Löfgren till den stor uppslutningen och de många intressanta diskussionerna. Som vanligt kommer det att tryckas en rapport, för dem som vill veta mer om vad som timade dessa vackra dagar i juni. Den sänds till dem som deltog, är det någon annan som vill ha ett exemplar skall vi försöka ordna det. (Vill du ha rapporter från tidigare Forum, hör av dig till Pär Lindström).
Det förefaller nu klart att Forum Litauen 99 kommer att ordnas på hösten 1999 i Jönköping, vi hoppas kunna återkomma med mer information redan i nästa nummer. (För att göra ett så bra Forum som möjligt vill vi ta vara på synpunkter från tidigare deltagare. Du som deltagit och har syn-punkter, skriv till mig eller Pär!)
Med utgången av augusti månad lämnar Stellan Ottosson sin tjänst som Sveriges ambassadör i Litauen. Vi vill varmt tacka honom för det fina samarbetet under åren som gått. Stellans engagerade men opretentiösa sätt att arbeta har säkert varit till stort gagn för de svensk-litauiska förbindelserna, och det har varit till stor hjälp för föreningen i dess arbete. Vi vill särskilt tacka honom för starthjälp med vårt projekt för uppbyggnad av föreningar i Litauen, då han i februari i år inbjöd ett 30-tal litauiska Sverige-vänner till sitt hem för att informellt diskutera hur kontakter på det icke-officiella planet mellan Litauen och Sverige kan utvecklas. Tack Stelllan!
Vi vill också hälsa den nye ambassadören, Lars Vargö, tidigare vid ambassaden i Tokyo, väl-kommen till Litauen, ett land med sverigkontakter sedan medeltiden och med en spännande utveckling framför sig.
Jarl Branting
Den 1 april träder en ny överenskommelse mellan Sverige och Litauen i kraft om rätt till akutsjukvård. Överenskommelsen ger personer som är bosatta i något av länderna rätt till akutsjukvård på samma villkor som det andra landets egna invånare när de tillfälligt besöker det landet.
Den sjukvård som överenskommelsen avser är i Litauen sådan sjukvård som ges enligt den litauiska hälsovårdslagstiftningen och i Sverige sådan vård som landstingen svarar för, det vill säga besök hos vårdcentral, allmänt sjukhus samt de flesta privatläkare. Störst ekonomisk betydelse har avtalet för den som behöver vård på sjukhus. Överenskommelsen gäller däremot inte för personer som reser till det andra landet enbart av den orsaken att de har för avsikt att söka sjukvård där.
Avtalet kommer att få betydelse för olika kategorier av besökare, från turister till affärsresenärer och arbetspraktikanter. Tidigare har de riskerat att råka ut för mycket dryga vårdkostnader om de blivit sjuka eller skadats vid en olycka och om de inte tecknat en privat försäkring. För att få vård enligt avtalet räcker det i vanliga fall att visa upp sitt pass på vårdcentralen eller sjukhuset.
Sverige har sedan tidigare liknande avtal med bland andra Estland, Lettland och Polen. Motsvarande regler finns också inom EU.
Pressinformation från Riksförsäkringsverket, 08-786 90 00. Sakkunnig: Göran Smedmark, 08-786 90 05
En Litauen-Svensk förening bildades i Litauen den 2 november 1920 och tvångsupplöstes av Sovjetmyndigheter den 8 augusti 1940. Föreningen återuppstod under hösten 1990 och hade då endast 50 medlemmar. Med hjälp av Svensk-Litauiska Riksföreningen bildades 1996 en lokalavdelning i Kaunas. Svensk-Litauiska Riksföreningen har nu fått medel från Sida för att hjälpa sin litauiska systerförening att utöka sin verksamhet till fler platser i Litauen.
Nu skall den Litauen-Svenska föreningen bygga upp sin verksamhet på en rad platser i Litauen. Idag finns lokaldelningar endast i Vilnius och Kaunas, men med hjälp av Svensk-Litauiska föreningen skall svenskintresserade personer organiseras även utanför de två storstäderna.
- Målet är att det skall bli lokalavdelningar
på ytterligare fyra platser nästa år, säger
Bengt Lennartsson, sekreterare i Svensk-Litauiska Riksföreningen,
som skall hålla i det projekt som föreningen nu startar.
- Efter att vi tillsammans med ledningen för Litauen-Svenska
föreningen har diskuterat oss fram till en arbetsplan startar
vi projektet i höst och de olika verksamheterna genomförs
nästa år, säger han.
Sverigeintresset är idag stort i Litauen, särskilt i de cirka 30 kommuner som har vänkommuner i Sverige. Kontakterna har under de senaste åren varit omfattande, och det har lett till att åtskilliga personer också fått ett privat intresse för Sverige. Många får också kontakter med och nyfikenhet på Sverige genom den ökade handeln. Intresset för svenska språket är också stort. Undervisning finns på universiteten i Vilnius och Klaipeda och vissa kurser även på universiteten i Kaunas och Siauliai. Det finns ett behov att organisera detta intresse, men många litauer saknar erfarenheter från formellt föreningsarbete. Litauen-Svenska föreningen har inte haft ekonomiska och personella möjligheter att sköta utbildning i föreningsteknik och därför går systerföreningen i Sverige in och hjälper till.
I fjol fick Litauen-Svenska föreningen en ny ledning då Romualdas Norkus från Kaunas blev ny ordförande och då var det naturligt för föreningen att gå in i en ny fas med försök att organisera verksamhet på flera orter i Litauen.
Projektet ”uppbyggnad av Litauen-Svenska lokalavdelningar” har fått stöd av svenska biståndsmedel och det innehåller kunskapsöverföring i föreningsteknik och hur verksamhet organiseras i en förening. Första steget blir att nu i höst ta fram lämpligt svenskt material om föreningsteknik som skall översättas till litauiska och tryckas upp. Sedan blir det kortare utbildningar till våren på några orter där det finns intresserade personer som vill bilda lokalavdelningar. Målgrupper är t.ex. de som varit och är aktiva i vänortsutbyte, de som studerat i Sverige och de som arbetar på svenskägda företag eller företag som har mycket kontakter med Sverige. Senare kommer cirka 15 personer att åka till Sverige och besöka några av Svensk-Litauiska Riksföreningens lokalavdelningar för att studera hur föreningarna arbetar.
- Projektets mål är att det sedan skall
finnas så mycket kraft och intresse hos de inblandade att
de blir nyckelpersoner i de lokalavdelningar som bildas under
projektets gång. Med aktiva lokalavdelningar kommer den
organiserade föreningsverksamheten att bidra till att det
civila samhället stärks vilket är mycket viktigt
för demokratin, säger projektledaren Bengt Lennartsson.