När vi kommer med hjälp till Baltikum, det må vara ting eller tankar, är det inte bara en solidarisk gest gentemot ett grannfolk. Det är lika mycket i eget intresse, det handlar om vårt eget närområde och dess framtid. Fred, demokrati och en hållbar social, ekonomisk och miljömässig utveckling runt Östersjön är ett gemensamt intresse för alla i vårt nordliga hörn av Europa.
Låt oss anta att den ekonomiska omställningen går fortast och att miljöfrågorna tar lite längre tid. Den mest tidskrävande processen är dock att forma en demokratisk kultur som genomsyrar samhället.
De skandinaviska demokratierna byggdes underifrån, i en långsam läroprocess. Folkrörelserna, som växte fram under slutet av 1800-talet, blev den plantskola i vilken vår politiska kultur formades. Tillkomsten av frikyrkor, nykterhetsföreningar och fackklubbar stöddes inte av några centralt organiserade kampanjer. Människorna själva slöt sig samman för att tillvarata sina intressen. De lärde sig själva hur man leder ett möte och hur man skriver och justerar protokoll. Och de lärde sig det allra viktigaste för vår politiska kultur - att kompromissa om detaljer för att nå överordnade mål.
Även de baltiska folken behöver lära sig demokratins spelregler genom att på det lokala planet ta hand om gemensamma problem. Om invånarna i ett bostadsområde sluter sig samman och gemensamt tar hand om förslummade trapphus och lekplatser blir detta också en skola i lokalt inflytande och föreningsdemokrati som når även mäniskor som tidigare inte tagit initiativ för att förbättra sitt samhälle.
Professor Robert Putnam har i rapporten "Making Democracy Work" visat att norra Italien har högre motståndskraft mot maffia och korruption än de södra delarna av landet, till följd av tätare civila nätverk, som körer, idrottsklubbar, m.m.
Folken i våra östra grannländer har i ett par generationer levt i en kultur där medborgaren varnas för att ta initiativ. De ser med förskräckelse på mycket av det som sker i deras länder, men de har ingen vana och inga modeller för att sluta sig samman och ge uttryck för sin uppfattning om det som händer i samhället de lever i.
När de nordiska regeringarna diskuterar
stöd till Baltikum ger man alltför lätt prioritet
åt tekniska projekt, som är lätta att definiera,
samt organisationsbyggande med nordiskt domstolsväsende,
nordiskt polisväsende, nordiska fackföreningar etc som
förebild. Man rustar kostymen för de baltiska demokratierna,
men glömmer dess själ! Tala med Din riksdagsman om prioritet
för projekt som stöder uppbyggnaden av demokratin på
basnivå! Stöd de civila nätverken!
Pär Lindström
Som ni redan märkt har Litauen-Nytt fått en ny skepnad, ett samarbetsprojekt mellan Svensk-Litauiska Riksföreningen och Föreningen Norge-Litauen. Vi hoppas att föreningarna gemensamt skall frambringa en innehållsrik och spännande tidskrift.
Nytt för i vår är också att vi har en hemsida på Internet, se adress i spalten till vänster! Genom att följa vår "Anslagstavla" på Internet och bidra med material till den kanske vi bättre kan hålla kontakt med vad som händer på olika håll i Sverige och i Litauen!
Som framgår av artikel härintill blev Forum Litauen 11-12 oktober en stor framgång. Anna-Britt Wejdsten och hennes medarbetare har all heder av arrangemanget.
Valdas Adamkus, som senare blivit vald till Litauens president, var en av Forumets gäster, ditlockad av sin gode vän, Litauen-Svenska föreningens ordförande Romualdas Norkus. Adamkus kom till Sverige som privatperson, men lämnade landet som officiell presidentkandidat. Under tiden han var här hade nämligen en domstol i Litauen godkänt hans presidentkandidatur.
Presidentkampanjen blev framgångsrik och vi ser med spänning fram mot hans presidentperiod. Ingenting blir som förut i Litauen efter att han blivit vald, det märks redan. Hyreskostnaderna i centrala Vilnius har rusat i höjden på grund av alla exillitauer som nu vill ha lägenhet i staden.
Vår förening har för övrigt haft glädjen att ha direkta kontakter också med de tidigare presidenterna. Vytautas Landsbergis medverkade även som expresident på vårt årsmöte i Växjö för några år sedan, och Algirdas Brasauskas har tagit sig tid till samtal med oss, senast i samband med sitt statsbesök i Sverige förra året.
Verksamhetsplanen för 1998 innebär bl.a. att vi på olika sätt skall vidga de svensk-litauiska kontaktnäten. I Litauen kommer vi att i samarbete med Litauisk-Svenska föreningen verka för fler lokala grupper och vänortsföreningar.
I Sverige är det angeläget att öka antalet medlemmar lokalt och på riksplanet och att verka för att alla lokala medlemmar prenumererar på Litauen-Nytt och därmed införlivas i vårt nätverk.
Vi hoppas kunna stimulera kontakterna mellan nätverken i Sverige och Litauen genom den planerade utformningen av Forum Litauen 98 den 12-14 juni i Karlskrona. Går planerna i lås blir det bl.a. ett Forum för ungdomar från de båda länderna.
Kontakt mellan nätverken i Sverige och Litauen skapas också genom våra resor. Följ med till Litauen veckan efter midsommar, med Pär Lindström som kunnig guide.
Jarl Branting
Forum Litauen 1997 hölls 11-12 oktober i Kalmar och samlade omkring 350 deltagare. Som besökare kände man tydligt att detta årliga sammandrag av svenska Litauenvänner funnit en bra form och blivit en viktig möteplats för många av de deltagande.
1997 års Forum organiserades av Kalmar kommun och Länsstyrelsen och Landstinget i Kalmar län i samarbete med Svensk-Litauiska Riksföreningen. Från Litauen deltog bl.a. kommunikations- och informationsminister Rimantas Pleikys och ordföranden i den Litauisk-Svenska Föreningen, Romualdas Norkus. Bland deltagarna vid miljöseminariet märktes den litauisk-amerikanske miljöexperten Valdas Adamkus, som kort därefter påbörjade sin framgångsrika presidentvalskampanj.
Rolf Arnemo om miljöseminareiet "Agenda 21 i samverkan mellan kommuner i våra länder": Nyckeln till framgång är Människan - det gäller att kunna, att vilja, att skaffa fram resurser. Miljöfrågor handlar om attitydpåverkan - en kulturfråga, "hur viktigt är det att överleva?"
Inga-Lena Fisher från seminariet om massmedia: Kommunikationens själ är kultur. Vi här har våra hjärtan i Litauen, men alla svenskar har inte det. Kjell-Albin Abrahamsson: "varför ligger Litauen lika långt bort som Australien?"
Per Backman om kommunikation och IT i vänortssamarbetet: Det mänskliga mötet är grundläggande, när man väl känner varandra är IT en god hjälp. När vi kommer till IT ligger Litauen lika nära som grannkommunen. Anders Engström berättade att hans dotter fick hemspråksundervisning via Internet en gång i veckan av sin gamla lärare i Klaipeda.
Christina Karlberg om vänortssamarbete: Medverkan från kommuner och landsting, men inte minst frivilligorganisationerna är viktiga. Alla rörande överens om att barn och ungdom måste involveras i vänortsutbytet. Språkbarriär och bristen på färjeförbindelser från Litauen till sydöstra Sverige bromsar utvecklingen.
Gunnar Aldenstam om vuxenutbildning: Genom att kunna sin egen historia får man bättre förståelse för andra folk och kulturer. Skilj på folkbildning och utbildning - i Sverige mer än två miljoner i studiecirklar och folkhögskolor. Mycket kvar att prata om i seminariet, blir det en fortsättning i Litauen?
Roland Nilsson om samarbete på länsstyrelsenivå: De litauiska länen (Apskritis) är nya, administrationen under uppbyggnad. Det räcker inte med att känna varandras organisation, man måste förstå den. Stort behov av samarbete, de svenska län som har Litauenkontakt bildar samarbetsgrupp.
Jarl Branting om demokratifrågor: Samtal med vänner från länder i öst hamnar lätt i en diskussion om demokratins teknik, valkretsindelning etc. Det litauiska partiväsendet har stabiliserats och partiernas arbetssätt har utvecklats starkt. Dock fortfararande svårt att se de längre perspektiven (men det gäller ju även Sverige). Kanske har de litauiska partierna starkare tonvikt på personer. Vem blir politiker - i Litauen många akademiker (i Sverige större bredd), De underpriviligierade grupperna kan få vänta länge än. Kommunerna i Litauen har mycket begränsad beskattningsrätt, staten delar ut pengar och har stora möjligheter att styra användningen.