De baltiska folken kring sydöstra Östersjön på 1100-talet
Pax Baltica är en årlig konferens i Karlskrona kring
säkerhets-, kultur- och utvecklingsfrågor kring Östersjön.
I en diskussion om förändringarna i de forna kommunistländerna
pekade förre polske premiärministern Hanna Sochocka
på behovet av en mänsklig utveckling, "The education
of our society - how to live in an integrated Europe".
Jag hoppas att jag inte var den ende av de svenska åhörarna som fick en tankeställare. Hur har vi det i Sverige med den mentala omställningen inför ett framtida Europa? De flesta svenskar tycks se EU som ett slags handelsavtal, man hoppas Sverige gjorde en bra affär när man gick med, men inte är väl EU något man skall anpassa sig till?
Vi har mycket att lära av våra grannar i öst, om hur man bevarar och utvecklar sin egen identitet, för att kunna delta i arbetet i en större union - utan helt försvinna i en folkens smältdegel. Pär Lindström
Det första baltiska folk de tyska korsriddarna kom i kontakt med under 1100-talet, då den tyska östersjöexpansionen började var prusserna (tidigare kallade fornpreussarna) som bodde i nordöstra Polen och nuvarande Kaliningrads län. Med ytterst grymma metoder blev prusserna kristnade eller dödade i vad som närmast kan betraktas som Europas första etniska rensning. Med tiden blev de kvarvarande prusserna förtyskade och övergick till att tala tyska. Det prussiska språket levde dock kvar på halvön Samland norr om Kaliningrad till slutet av 1630-talet, då detta sista västbaltiska språk dog ut.
Prussiskan tillhörde alltså den västbaltiska gruppen medan lettiskan och litauiskan tillhör den östbaltiska. Det prussiska språket finns bevarat i två katekeser från 1500-talet och i det s.k. Elbingglossariet (från början av 1400-talet), en prussisk-tysk ordbok som innehåller 800 ord, och en mindre ordbok från 1500-talet. Det bevarade språkmaterialet är mycket uppblandat med slaviska och tyska ord och upphovsmännen har förmodligen haft ganska dåliga kunskaper i prussiska, men trots allt har språkvetenskapen kunnat rekonstruera det prussiska språket i sina huvuddrag. Några exempel på prussiska ord är abse (aspträd), berzas (björk), clenan (stuga), peckis (boskap), pil (borg) och sirgis (häst). Den i Litauen kände åskguden Perkunas, igenkänd av alla som någon gång köpt tändstickor i Litauen, hette för övrigt Percunis på prussiska.
Öster om prusserna bodde jatvingerna som talade ett besläktat språk. Deras språk dog emellertid ut redan på 1200-talet dels på grund av den etniska rensningen, dels genom att en del av jatvingerna uppblandades med sina baltiska släktingar litauerna. Av det jatvingiska språket finns bara kvar några ortnamn samt en liten ordbok som på 1980-talet av en slump hittades i en stuga på den litauiska landsbygden.Ulf Pauli