Svensk-Litauiska Riksföreningen

Första sidan / Verksamhet / Anslagstavla: möten och resor / Tidskriften Litauen-fokus / Adresser / Baltiska länkar

Litauen-fokus 2001 nr 1

• Ledare: Folkrörelserna bortglömda i underlaget till regeringens proposition om bistånd till Baltikum
• Notiser: bl.a. Posten Region Syd ger rabatt på hjälpsändningar till Litauen - Konsulat i Klaipeda - Nya handläggare på Forum Syd - Lista över litauisk litteratur publicerad på svenska
• Fallande ängel i Palanga - Maarja Talgre har mött den litauiske poeten Sigitas Geda, i anledning av hans nya bok på svenska.
• Parlamentsvalet 8 oktober - en samling mot mitten. Översikt över de sista årens litauiska inrikespolitik och utfallen av kommunal- och parlamentsvalen 2000.
• En arkitekt ser på Litauen. Sten Gromark kollar bostadssituationen och finner arkitektur som uttrycker motståndets estetik.
• Litauens ekonomi har två gånger under ett årtionde åkt på en rejäl blåsning, nu ser det ut att bli bättre.
• Litauens situation. Torbjörn Kvist berättar om hur han upplever Lettland och Litauen efter nära tio års arbetet där. Jarl Branting kommenterar.
• Jonas Pajaujis in memoriam. Klemens Gumauskas tecknar levnadsödet för en patriot och motståndsman som nu fått statsbegravning i sitt fosterland.
• Ordföranden har ordet, Jarl Branting ser tillbaka på året som har gått, på konferenser som hållits i Sverige och i Litauen och på året som möter.
• Sverige-Litauen: Nya föreningar på gång i Eksjö, Jönköping, Lidköping och i Mälardalen - Försäkringsskydd vid resa - Ungdomsverksamhet i Radviliskis, rotaryklubbar i Skara ordnar sommarläger i Litauen - Simrishamnsprojekt "Start och utveckling av föreningar", ett starkt stöd för utvecklingen av det civila samhället i Baltikum.
• På nätet: Parlamentsvalet – Levnadsstandarden i Litauen – Europaparlamentets synpunkter – Miljötidskrift på nätet – utställningar – m.m., se Baltiska länkar !
• På gång, se Anslagstavla: möten och resor !

Ledare

Folkrörelser bortglömda!

Till grund för det stöd som Sida, Svenska Institutet och andra myndigheter ger till våra grannländer i öst ligger det program som Riksdagen antog 1998 för samarbetet med Central- och Östeuropa. Riksdagen skall i år ta ett nytt program att gälla från år 2002. Inom Utrikesdepartementet arbetar man för närvarande på den proposition som skall lämnas till riksdagen. Som underlag har man betänkandet ”Att utveckla samarbetet med Central- och Östeuropa” (SOU 2000:122). Där föreslås bland annat att det svenska biståndet (med några undantag) skall upphöra då ett land blir medlem av EU och kan få större bidrag från EU:s budget.
Utredningsmannen framhåller att han finner att de ökande inkomstskillnaderna i de baltiska samhällena är en källa till oro.

Vänskapsförbundet Sverige-Estland, Svensk-Lettiska Föreningen och Svensk-Litauiska Riksföreningen har skrivit ett gemensamt yttrande över betänkandet. I yttrandet framhåller vi bland annat följande.

• Utredningen behandlar i huvudsak det officiella Sveriges öst-samarbete och till viss del näringslivets verksamhet där, men inte de omfattande insatser som utförs av enskilda organisationer och folkrörelser. Föreningarna finner detta särskilt anmärkningsvärt med hänsyn uttalanden bl.a. i regeringens proposition 1997/98:70: "…insatser som genomförs av enskilda organisationer och folkrörelser och det kulturella och akademiska samarbetet är centrala i det sammanhanget…", och med hänsyn till påpekandet i Utvärderingen att "Svenska enskilda organisationer står för ett centralt inslag i demokratisamarbetet med Central- och Östeuropa".
• Riktlinjerna för samarbetet med Central- och Östeuropa bör beskriva den roll enskilda organisationer och folkrörelser spelat och ge en klar anvisning om den roll de förväntas spela i det fortsatta utvecklingssamarbetet.
• Det behövs en tydligare formulering av de grundläggande motiven bakom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet. Det skulle undanröja många missförstånd och göra det lättare för de svenska aktörerna att förklara det svenska programmets inriktning och urval för sina samarbetspartners i öst.
  En utveckling av det civila samhällets nätverk och värderingar är nödvändig för att säkra demokratin i Baltikum och för att möjliggöra för de baltiska staterna att deltaga i det europeiska unionsbygget. Detta är en process som kommer att ta lång tid och kommer att kräva ett svenskt bilateralt engagemang även efter att de baltiska staterna blivit medlemmar i EU.
  

   Pär Lindström

Parlamentsvalet 8 oktober - en samling mot mitten

De senaste åren har bjudit på mycken dramatik i den litauiska inrikespolitiken – valresultat och ministerbyten. En rekapitulation kan vara på sin plats, för att förstå de senaste valresultaten.

Efter parlamentsvalet 1996 fick Fäderneslandsunionen (Litauens konservativa), med Vytautas Landsbergis som ordförande, 70 mandat. Eftersom 3 platser i parlamentet inte var besatta (på grund av för lågt röstetal i enmansvalkretsar) räckte detta till egen majoritet i ett parlament med 141 platser. Landsbergis blev talman i parlamentet och Gediminas Vagnorius statsminister.

Maj 99 – Paksas statsminister
Efter en längre tids debatt om Vagnorius affärer uppmanade president Valdas Adamkus i april 1999 sin statsminister att avgå. Den 18 maj utsågs den populäre Rolandas Paksas, stridsflygare och tidigare borgmästare i Vilnius, som statsminister, även han från Fäderneslandsunionen.

Oktober 99 – Mazeikiai-affären, Kubilius tar över
Hösten 1999 blev privatiseringen av oljeraffinaderiet i Mazeikiai en akut fråga. Litauen hade i 1½ år förhandlat om försäljning av en andel om 33% av Mazeikiu Nafta till amerikanska Williams Oil. Raffinaderiet hade gått med betydande förluster och president Adamkus var angelägen att få in en delägare med kunnande om management och teknik.
Williams Oil krävde att lituiska staten gick in med en stor del av det kapital som behövdes för att täcka gamla förluster och för att rusta upp anläggningen. Litauen skulle också ge betydande riskgarantier.
Konflikten hade flera dimensioner. Ekonomiskt menade motståndarna att avtalet tärde för hårt på Litauens valutareserv och skulle leda till att angelägna reformer måste skrinläggas.
Många såg en utrikespolitisk markering i valet av samarbetspartner. Det stora ryska oljebolaget LUKoil hotade med att blockera leveranserna av råolja om inte de fick vara med och förvärva 33% i Mazeikiai. Ryssland har, sedan man förlorat det militära inflytandet i de forna Sovjetrepublikerna, försökt nå en ekonomisk dominans. LUKoil anses på flera håll ha utgjort ett av den ryska statens maktinstrument. Ett avtal med Williams Oil vore rätt markering, menade många.
Det var också tydligt att många litauer inte ville inse att man behövde hjälp för att modernisera produktion och administration. Att sälja ut en tredjedel av ett av de största litauiska företagen var ungefär som att sälja en tredjedel av kronjuvelerna.
Under oktober tog parlamentet och regeringen beslut om privatisering av Mazeikiu Nafta. I regeringen var 11 för förslaget medan statsministern, finansministern och ekonomiministern var emot. Under oktober avgick de alla tre. Ny statsminister blev Andrius Kubilius från Fäderneslandsunionen.

Mars 2000 – kommunalval
Kommunalvalet den 19 mars innebar dramatik på flera plan. Den nya Unionen (socialliberalerna), med tidigare riksåklagaren och presidentkandidaten Arturas Paulauskas som ordförande, vann stort i stora delar av landet.
I Vilnius togs flest mandat av Liberala unionen med tidigare konservative statsministern Rolandas Paksas som ny ledare, 18 av 51 platser i kommunfullmäktige, före Nya Unionen (Paulauskas) med 8 mandat och de konservativa med 7. Även i Klaipeda tog liberalerna 10 av de 31 aktuella mandaten, mycket tack vare den allmänt respekterade förre liberale partiordföranden och borgmästaren Eugenijus Gentvilas. (Gentvilas utnämndes den 15 februari i år till ekonomiminister.)
I Kaunas tog populisten Vytautas Sustauskas från ”Frihetsligan” 11 av 41 mandat. Detta skapade en besvärlig situation i kommunfullmäktige, det fanns inga självklara allianser mellan de övriga partierna. Sustauskas valdes till Kaunas borgmästare bara några veckor efter att han tillsammans med ”fattigfolk” demonstrerat mot den Wiener-balett Österrikes ambassadör höll i Vilnius gamla Rådhus.

Okt. 2000 – parlamentsval
Gång på gång under 1990-talet har vi kunnat se hur den politiska pendeln slagit från det ena ytterläget till det andra i Östeuropa. Många svenska ledarskribenter tog fasta på detta mönster och betonade i kommentarerna till det parlamentsvalet att den vänsterinriktade valkoalition som fått sitt namn efter f.d. presidenten Brazauskas ökat sitt röstetal. Koalitionens två dominerande partier, Demokratiska Arbetarpartiet och Socialdemokraterna, tog tillsammans 45 mandat, mot 24 för fyra år sedan. (Partierna har i år gått samman och redovisas härintill med nya namnet Socialdemokraterna.)
Två andra tendenser var väl så viktiga. Fäderneslandsunionen (Litauens konservativa), med f.d. presidenten Landsbergis som ordförande, tog nu 9 mandat, mot 70 vid förra valet. Den andra starka tendensen är att liksom under vårens kommunalval gick mittenpartierna fram, nu från 14 mandat till 65. Pendeln stannade på mitten, enligt min mening ett hälsotecken i litauisk politik!
Resultatet blev att Paksas återkom som som statsminister, nu i ledningen för en socialliberal minoritetsregering, och att Paulauskas valdes till parlamentets talman efter Landsbergis.Det skulle inte förvåna om båda kandiderar vid presidentvalet i december 2002. /PL

I ovanstående tabell saknas de partier som tog mandat 1996 men ej 2000 . Källor: Den litauiska valkommissionens webbsida, telegram från Radio Free Europe/Radio Liberty samt webbeditionen av Foreningen Norge Litauens tidskrift Litauen-Nytt. Se även länkar på sidan Baltiska länkar!

Ordföranden har ordet

Riksföreningens verksamhet år 2000 hade ett par tyngdpunkter, planeringen av Forum Litauen 2000 i Lundsbrunn och de stora evenemangen i Litauen i anslutning till den svenska regeringens kampanj «De baltiska ländernas år», nämligen Sverigedagarna i Utena, Kaunas och Klaipëda. Vi har också ägnat mycket energi åt att stödja uppbyggnaden av litauisk-svenska föreningar i Litauen och stöttat utbyggnaden av vuxenutbildningen i Litauen.

Forum Litauen i Lundsbrunn en stor framgång
Forum Litauen har ju sedan 1994 varit en årligen återkommande mötesplats för människor vilka är engagerade i arbetet med att stärka och utveckla relationerna mellan Sverige och Litauen.
  De senaste åren har Forumet svällt och blivit allt svårare att organisera med tillbuds stående medel. Därför beslutade arrangörerna för Forum 2000 att begränsa både ämnesval och antal deltagare. Arrangörer var Götene, Mariestads, Lidköpings och Skara kommuner samt Västra Götalandsregionen i samarbete med Svensk-Litauiska Riksföreningen. Ämnesvalet för årets Forum var ganska givet i en lantbruksbygd som Skaraborg, och seminarierna handlade om landsbygd och lantbruk. Ämnesvalet visade även passa lantbrukslandet Litauen. Ett 90-tal litauer och ungefär lika många svenskar deltog.
  Forumet blev en klar framgång, mycket tack vare engagemanget och samarbetsförmågan hos de ansvariga kommunala tjänstemännen, de skall ha ett stort tack! Ett varmt tack också till Pär Lindström som för Riksföreningens räkning deltog i arbetsgruppen otaliga möten.
Nästa år kan det bli två evenemang av Forum-karaktär, ett i juni i Siauliai Litauen (se nedan) och möjligen ett i Skåne hösten 2001.

Baltiska ländernas år i Utena
Länsstyrelsen i Halland fick regeringens uppdrag att ihop med Utenos apskritis (län) organisera Svensk-dagar i staden Utena. Denna stad var så gott som okänd i Halland. Trots detta lyckades man under Jan Cedmarks ledning genomföra ett välutformat och lyckat arrangemang.

Baltiska ländernas år i Kaunas
Region Skåne och länsstyrelserna i Skåne och Kronoberg fick ansvaret för Svensk-dagarna i Kaunas. Även det blev en framgång, ett tiotal seminarier genomfördes, svensk mat serverades på ett par av stadens krogar och tre svenska ensembler spelad på stadens gator och danspalats - man lyckades sätta sin prägel på Kaunas 28/9-1/10.
   Ett antal av de litauisk-svenska föreningarna medverkade på olika sätt. Litauisk-svenska föreningen i Kaunas svarade för mycket av basarbetet på litauisk sida, föreningen i Vilnius medverkade till att få fram tillräckligt med tolkar, ett antal Sverige-vänner i Alytus anordnade ett utmärkt textilseminarium och föreningen i Sakiai ett väl genomfört lin-seminarium.

Baltiska ländernas år i Klaipëda
Huvudansvaret i Klaipëda 13-15 oktober delades av en rad parter, bl.a. Länsstyrelsen och Kommunförbundet i Blekinge. Även här var den Litauisk-svenska föreningen engagerad. Tillsammans med Svensk-Litauiska föreningen i Karlskrona genomfördes två lyckade seminarier, ett om folkbildning ihop med Studieförbundet Vuxenskolan och ett om sjukvård tillsamman med Landstinget i Blekinge. Båda seminarierna hade Bo Löfgren som koordinator.

Nya litauen-svenska föreningar
Två nya föreningar i Litauen har registrerats under året. Sakiai, sydväst om Kaunas, har ett 60-tal medlemmar och Eksjö som vänort. Föreningen samarbetar med studieförbundet (se nedan) och den nystartade folkhögskolan i Sakiai kring studiecirklar, bl.a. i svenska.
   En förening i Vilnius har varit efterlängtad och fick under år 2000 en flygande start. Det konstituerande mötet var mycket välbesökt, föreningen har startat studieverksamheter och ordnade i somras en intensivkurs i svenska som uppskattades bland annat av de svenska företagen i Vilnius.

Utvecklade kulturkontakter år 2001
Jag har tidigare på denna plats i tidskriften berättat om min rundresa 1999 till de litauisk-svenska föreningar som då fanns i Litauen. En genomgående erfarenhet var att man önskade utveckla kulturkontakter och kulturutbyte. En sådan sak utvecklas ju naturligt om det för varje vänort skapas systerföreningar på båda sidor Österjön. Jag tror också att utvecklade kulturkontakter kan locka nya grupper att delta i det svensk-litauiska samarbetet på lokal nivå. Riksföreningens styrelse har anledning fråga sig på vilket sätt Riksföreningens kan stötta/medverka/delta i en sådan verksamhet. Om Du har synpunkter och förslag härom, ta kontakt med Anna Britt Wejdsten, Gamla Häradsvägen 36, 393 65 Kalmar, tel/fax bostad 0480-47 48 45, mobil 070-799 16 04, e-post anna-britt.wejdsten@kommun.kalmar.se

Studieförbund och folkhögslolor
Skandinavisk vuxenutbildning (folkhögskolor och studieförbund) är en tradition vi har anledning att vara stolta över. Jag har personligen engagerat mig en hel del för att föra över något av denna tradition till Litauen, och därvid använt mig av de litauisk-svenska föreningarna som en väg att sprida goda svenska traditioner. Mitt gamla engagemang inom studieförbundet Vuxenskolan har medfört att jag i dag ansvarar för samordning av Vuxenskolans verksamheter i Litauen. I detta sammanhang vill jag gärna påpeka att även ABF har haft en rad ambitiösa projekt i Litauen.
   Det har bildats ett studieförbund i Litauen med svensk förebild. Huvudintressenter är hantverksföreningarna i Litauen, Kulturcentrum i Kaunas, de svensk-litauiska föreningarna i Litauen samt Vuxenskolan i Sverige. Genom den nära knytningen till det nya studieförbundet har cirkelstudier kommit att bli en naturlig del av verksamheten i många av de litauisk-svenska föreningarna.
   Det har vidare grundats fyra folkhögskolor. Tre av dem, i Klaipëda, i Kaunas/Rumðiðkes och i Sakiai tillhör ett folkhögskoleförbund som stöds av ABF. Folkhögskolan i Klaipëda har nära samarbete med Litorina folkhögskola i Karlskrona, och folkhögskolan i Rumðiðkes har tidvis samarbetat med S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Den nya folkhögskolan i Vilnius, Radvilø Academy, stöds av Litauisk-svenska föreningen i Vilnius och i styrelsen finns företrädare för bl.a. Vilnius kommun, Kristinehamns folkhögskola och Nordisk Folklig Akademi i Göteborg. Man har även valt in mig i styrelsen, jag kan där utgöra en länk både till Studieförbundet Vuxenskolan och till Svensk-Litauiska Riksföreningen.

Litauiska minoriteter i Kaliningrad och Vitryssland
Svensk-Litauiska Riksföreningen har blivit kontaktad av företrädare för den litauiska minoriteten i Kaliningradområdet. Där finns omkring 20 000 litauer, som lever under mycket skiftande förhållanden, somliga som välbeställda affärsmän i Kaliningrads stad, andra som fattiga arbetslösa på landet. Många yngre och medelålders som gått i skolan under sovjettiden talar ryska och något engelska men inte litauiska. Men de har litauiska namn och är stolta över sin litauiska härstamning.
   Tillsammans med Pär Lindström samt företrädare för Vuxenskolan besökte jag i november en kontaktkonferens för NGO-föreningar i Kaliningrad, ordnad av Forum Syd. Efteråt har vi haft en grundlig diskussion i styrelsen om kontakterna med Kaliningrad. Vi inser att stärkta kontakter med Litauen är huvudintresset för litauerna i Kaliningrad, och det är en strävan som vi inte har resurser att hjälpa dem med. De Kaliningradska litauernas önskemål att lära sig litauiska kan dock leda till samarbete med det ovan nämnda studieförbundet, och genom detta också med Studieförbundet Vuxenskolan i Sverige. På sikt kan det komma att etableras mindre grupper inom den litauiska minoriteten som vill knyta närmare kontakter med Sverige. Då är det självfallet vår uppgift att gå dem till mötes.
   Jag har för avsikt att också besöka de litauiska minoriteter som finns inom några kommuner i Vitryssland.

Forum Sverige 2001 den 8-9 juni i Siauliai
Forum Litauen 2000 i Lundsbrunn gav ett visst överskott. Arrangörerna i Skaraborg (Götene, Mariestad, Lidköping och Skara samt Västra Götalandsregionen) har Siauliai, Forum Sverige 2001. Eftersom det är en uppföljning av Forum Litauen 2000 kommer man att ordna seminarier i samma ämnen, lantbruk, landsbygdsturism, nya växter i trädgårdsnäringen, kvinnliga nätverk och handel Sverige-Litauen. Därutöver planeras ett ungdomsseminarium.
(se Anslagstavla: möten och resor !

Tankar inför framtiden
En Svensk-Litauisk förening grundades 1925, men dess verksamhet upphörde med andra världskriget. När föreningen återuppstod 1990 var det för att stödja Litauens frihetskamp, bland annat genom torgmöten «varje måndag kl 12» så länge den baltiska frihetskampen pågick.
   Måndagsmöten hölls på många håll och snart började det dyka upp svensk-litauiska föreningar runt om i Sverige. Det blev en given uppgift för moderföreningen att bygga nätverk, att sprida information om Litauen i Sverige, och inte minst att arbeta för att främja kontakterna mellan våra länder. I mitten av 1990-talet framstod en namnändring till Svensk-Litauiska Riksföreningen som naturlig.
   Uppgifterna för de svensk-litauiska föreningarna runt om i Sverige har förändrats med tiden, från stöd för frihetskampen till humanitär hjälp när friheten var vunnen, och nu allt mer kunskapsöverföring, bl.a. kunskaper om föreningsarbete, viktigt för utvecklingen av det civila samhälle som behöver byggas upp igen efter sovjettiden. De önskemål om kulturutbyte som jag nämnde ovan visar på nya vägar för det svensk-litauiska samarbetet.
   I Litauen har det, med vårt stöd, vuxit fram ett stort antal litauisk-svenska föreningar, vilka arbetar i nära samarbete med Riksföreningen och med sina systerföreningar på vänorterna.
Det finns anledning att under det kommande året ta en diskussion om Riksföreningens uppgifter i det framtida Litauensamarbetet. I det sammanhanget bör vi även ta kontakt med den Litauiska föreningen i Sverige, för att se på vilka punkter vi har anledning att utveckla ett närmare samarbete.
   Här gärna av er till mig om ni har synpunkter på dessa eller andra frågor.
   Jarl Branting